I de nya förslaget finns framför allt fyra förändringar att hålla koll på
- Ett mer enhetligt digitalt system – EU vill skapa ett gemensamt digitalt ekosystem för offentlig upphandling, med interoperabla system, gemensamma standarder och bättre tillgång till upphandlings- och kontraktsdata. För större byggprojekt föreslås också krav på BIM.
- Tre direktiv blir en förordning – dagens tre upphandlingsdirektiv ersätts av en gemensam, direkt tillämplig förordning. Syftet är att minska fragmenteringen, förenkla regelverket och skapa större rättslig enhetlighet inom EU.
- Starkare europeisk konkurrenskraft och ”Buy European” – förslaget ger offentliga beställare möjlighet att använda europeiska preferenser och i vissa fall begränsa deltagandet för aktörer, varor eller tjänster som inte omfattas av EU:s marknadsåtaganden.
- Grön omställning och ökad motståndskraft – upphandling ska i högre grad bidra till klimat- och miljömål, bland annat genom krav på cirkularitet, återvunnet och återbrukat innehåll, avfallshantering och energieffektivitet. Samtidigt stärks möjligheterna att ställa krav på försörjningstrygghet, leverantörskedjor och motståndskraft, särskilt inom kritisk infrastruktur.
Vad betyder förslaget för offentliga byggherrar?
Att kvalitet får större betydelse i offentlig upphandling är en central del i förslaget. EU föreslår att upphandling som huvudregel ska baseras på bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, med en minsta vikt för kvalitetskriterier och högre vikt i arbetsintensiva kontrakt.
-För byggsektorn kan det vara en möjlighet. Vi ser redan i dag att nya affärsformer och frågor som klimat och hållbarhet drivs i projekt där kvalitet och genomförandeförmåga är centrala delar av upphandlingen, säger Lilly Rosander, affärs- och branschutvecklingsexpert på Byggherrarna.
Men kvalitetsparametrar i sig löser inte problemen. Vi vet redan i dag att det är svårt att få till riktigt bra kvalitetsupphandlingar. Det krävs bra utvärderingsmodeller, tydliga mål och kompetenta beställare. För mindre byggherrar kommer det sannolikt att krävas en kunskapsresa för att de nya möjligheterna ska ge den effekt som EU vill uppnå.
– Det är lätt att tänka att allt löser sig bara vi upphandlar på kvalitet. Så enkelt är det inte. Beställaren måste veta vad man vill ha, entreprenören måste kunna svara upp mot det och parterna måste förstå varandras drivkrafter. Sedan måste det också följas upp under projektets gång, säger Lilly Rosander.
För byggherren innebär ett större fokus på kvalitet också ett större ansvar under själva genomförandet. Det krävs aktiv uppföljning av både kvalitet och kostnader för att säkerställa att det som utlovats i anbudet faktiskt levereras. Men det innebär också ett ansvar för entreprenörerna. Under lång tid har entreprenörerna efterfrågat en utveckling där kvalitet får större betydelse i upphandlingarna. Om den utvecklingen nu kommer måste de också kunna leverera den kvalitet de konkurrerar med.
En fortsatt osäkerhet är risken för överprövningar. Kvalitativa bedömningar upplevs vara mer komplexa att utvärdera och försvara juridiskt än rena prisjämförelser.
– Jag hoppas att även överprövningsprocessen följer med i utvecklingen om förslaget går igenom. Annars finns en risk att beställare av försiktighet måste fortsätta välja det som är enklast att mäta och försvara juridiskt, och kanske missar det som ger bäst resultat i projektet, säger Lilly Rosander.